Tävling...

nu kan du vara med och tävla om två stämplar från Magnolia här hos...http://pysselsidan.blogspot.com/

Det är helt klart värt ett besök på Camillas sida...oavsett om du tycker om att göra egna kort eller inte!!!

Kramen...

                                                                      

Rosa bandet...

ja hela mitt liv går i det rosa...
På torsdag har det gått en vecka och sen är det bara en vecka kvar innan beskedet. Vad kommer det stå?
Jag är väldigt orolig över detta...tycker att jag har min beskärda del ändå...

Jag har varit i Göteborg med mina barn - den äldsta...hon var där med sambo, men vi träffades inte!!!
Det var väldigt trevligt att träffa alla gamla grannar, äta god mat och sjunga en massa Göteborgsvisor...men det mysigaste var nog att sitta med i bilen och få ha mina barn så nära...de kunde helt enkelt inte smita...hahaha.

Sen så fick vi en supergod lunch hos Mia och Thomas...Lasagne a´la Thomas...vi såg också till att de fick rå om oss...några timmar innan vi skulle till kalaset och några timmar innan hemresan..TACK för att ni finns!!!!

Jag vill också tacka...Emma som tog hand om Engla, Petronella & Limpan för att vi fick åka säkert med eran bil...och att du köpte ut, Petronella, Alexandra för att du fixade presenten och skickade kortet som vi glömde hemma.

Igår hämtade jag hem lilla Engla...TACK, till Emma med familj!!!

Sen körde jag Wincent till JImmy och så åkte de in till stan och mötte upp Alexandra. De såg Patrik 1½ (tror jag den heter)...idag har Wincent varit med Jimmy och tränat sen avslutade de dagen med bowling...Tack till Alexandra och JIMMY!!!

Idag har jag ringt lite braiga samtal som jag hoppas kommer att hjälpa mig och Wincent framöver...och även talat med Försäkringskassan som tar väldigt god tid på sig att handlägga om mina pengar...nu fick jag nya besked om att det kommer att ta ytterligare tre veckor innan beslut...men det är lugnt...vi kan äta luft och dricka vatten...det löser sig alltid...så min uppmaning till FK är ...ta det lugnt och framförallt TA DEN TID NI BEHÖVER...VI SMÅ MÄNNISKOR ÖVERLEVER KANSKE ÄNDÅ!!!

Så ringde Petronella precis...det är alltid så gott att prata med dig...du kloka lilla människa...ser fram emot en fika på söndag när du är bakis...(den årliga baksmällan)...

Nu ska jag äta lite med min lille prins!!!

Kramen...Lee

Med blandade känslor...

i massor...
Idag har varit en tuff dag...som började med att Engla spydde ner hela min säng...Wincent var förtvivlad. Men det har vände rätt snabbt...dagen fortsatte med tuffa timmar på jobbet...där jag verkligen får känna på vad stress är. 13.15 var jag i Tumba på MAMMOGRAFI...jag har varit så nervös hela dagen för detta ...men det var ju inte så farligt...men nu börjar den låååååååååååånga väntan på beskedet...hua

Hann åka hem en snutt...först ringde Petronella...tack, sötis...för att höra hur det var med mig...precis när jag la på så ringde min mamma...!!! inte för att höra hur det var med mig, utan för att tala om att kistbuketten var beställd...ska jag ha dåligt samvete nu???...sket i det...hann helt enkelt inte...*ler stort*

Så till det STORA...mötet som jag varit så nervös för...verkligen våndats över...han kom och framför allt han skrev på...så nu sitter jag här med blandade känslor...TACK, din djävla skitstövel...för att du gjorde det enda rätta...MEN vilken djävla svikare du är mot ditt eget kött och blod...

Efter mötet var det skönt att direkt åka upp till skolan och få se och krama Wincent...för det är ju så att han och jag är på riktigt, riktigt nu...fick kramar från både Helene och Majsan...och tro mig att jag njöt av dessa och tyckte att jag var värd dom...Wincent visade runt mig på Öppet hus...han har gjort en massa fina saker...temat som skolan haft är Kina...och jag måste ju erkänna att det landet inte har studerats så väldigt mycket av mig...jag gick omkring på skolan med sträckt rygg och rak blick...och det var länge sen jag gjorde det sist...men det var en härlig känsla...sen åkte pluttvar och jag ner till centrum och var på kondiset och köpte varsitt fikatillbehör...syndigt men ack så gott...åkte hem, parkerade bilen och då kom det en civilare och drog på blåljuset...nu var detta inte riktat mot mig, utan en bil framför dom..men Wincent gjorde stora ögon och sa ett käckt hej...och de svarade honom...det tycker jag var bra gjort av dessa tuffa civilare...

Nu har jag bäddat rent i min säng...men det var också det enda jag orkade...jo, Wincent och jag fikade och njöt av sockerkicken och jag njöt nog ännu mer av Wincent, än jag gjort på länge...TACK, lille pys för att jag får vara din mamma!!! Och jag hoppas att jag kan vägleda dig i livet och att jag får finnas vid din sida i många, många år till!!!

Nu ska jag gå och lägga mig och jag hoppas att jag får sova gott i natt...önskar även Er en god natt!

del 2 + Wincent´s *nya* rum...






Jag har ställt in 2 delar av min vardagsrumsmöbel...nu får han bra förvaring...

Bild 2...han har fått en stor blomma också...

Så till det jag skrev tidigare idag...det var väldigt skönt att häva ur mig allt...det gjorde att jag fick energi över till att rensa, kasta och sortera i mitt rum...men där är jag inte klar än på långa vägar...

SUPERTACK till Annika för det gulliga mail du skickade till mig ang min tidigare blogg idag...du värmer mig med alla goa ord och kramen till Lennart som skickar så många sms till mig och verkligen får mig att le...ni är guld värda!!!

Även ett MEGATACK till Alexandra som alltid får mig på banan igen...ser fram emot ditt besök imorgon!

Det var allt för denna gången...kramen till dig från mig!!!

Avskedsbrev...till det gamla

för nu börjar ett nytt kapitel!!!

Jag vet inte om det är rätt forum att skriva i...men vet ni...det skiter jag blankt i! Och du som inte vill ta del av dt...sluta läs nu!!!

Var ska jag börja...för nu väller det upp så många känslor och tankar och det är syftet med detta...inte att någon ska känna sig träffad...det här är mitt brev till mig för mig och ingenting annat!

Det har gått för långt nu inom allt...

Jag har en sk väninna...ja iaf när hon behöver mig...som jag är så dj-a trött på...jag känner mig bara utnyttjad och pressad...jag är bra att ha i vissa situationer och nu har det hänt igen... hennes barn gör aldrig några fel...LUCKY HER!!!

Min mamma som bara behöver mig i sin kris...(det kan gå väldigt lång tid mellan kriserna)...men då duger jag...har aldrig fått en kram som liten eller fått höra att jag älskar dig...jag har aldrig dugt...och gör det inte nu heller...jag ringde henne i går...för nu har hon sorg...och får höra...Ja, du måste tröstäta en hel del du..så *kraftig* som du har blivit...nähä, har jag??? _För du har ju alltid varit så *fin* i kroppen...och nu när du kommit in i klimakteriet, så är det ju inte så lätt att få bort!!! Tack, snälla mamma för de tröstande orden...summan av det hela är att jag inte duger...men det har jag ju aldrig gjort i hennes ögon...so what the fuck...men nu är det dessutom ca 30 kg ogillande till...sånt gör så djävla ont att höra för vet du mamma, du ska älska mig ändå...för den jag är!!! Men jag fattar...

På jobbet har jag ju min chef som älskar att trycka ner folk i skorna...mig i synnerhet eftersom det bara är han och jag på kontoret...där äter jag skit fyra timmar om dagen...han har ett gravt ADHD beteende...men jag orkar oftast inte ta hänsyn till det...utan det sårar som bara den...och jag är inte hans mamma så det är inte ens min uppgift...that I like!

Att gå kursen (du vet ju vilken) gör att jag har fått hela min verklighet kastad i ansiktet..WOW...AHA...IGENKÄNNANDE...MM
Och en kunskap som gör ont...jag är inne i ett sorgearbete just nu...och det mina kära...GÖR SÅ DJÄVLA ONT!!!
MEN det är guld värt...jag måste dimpa ner på häcken (den där stora) för att sen börja ta mig upp igen...OCH jag ska klara det...vet du hur?
Jag ska bara göra sånt som är bra för mig och Wincent...det lär jag mig på kursen...att ta bort och säga nej till sånt som inte är ok för oss...och där hoppas jag att ni som förstår och älskar oss för våran skull kommer att finnas kvar...ni andra tack och hej!

Med min *kunskap* som jag får nu...så inser jag att skolan med personal och rektor inte kan ett skit om Wincent´s problem...fast de säger att de har gått kurs och vet precis hur han ska tas...NEJ, mina kära ...ni kan ingenting...MEN jag är villig att LÄRA ER!!! Och det kommer jag att göra varken ni vill eller inte...för ingen *annan* kommer att kämpa för Wincent...för om ni tycker att jag har ställt krav förut...så är det ingenting mot vad jag kommer göra i framtiden...det är inget löfte det är ett hot...beroende på hur man väljer att se det!!!

NU är jag så djävla trött på att sitta här som ett offer...för det är jag ju inte egentligen...det är upp till mig...så nu ska jag hädanefter ta tag i mitt och Wincent´s liv...ni som vill vara med på den resan är VÄLKOMNA...ni andra, kommer jag inte lägga energi på...jag vet att det låter styvt i korken att säga så...men jag har inget val...för det är jag som måste klara detta...jag orkar i daxläget inte be om hjälp...pga den uppfostran jag har fått...en än gång TACK mamma för den skeva uppfattningen! MEN jag kommer tacksamt ta emot den...så även Wincent! Men här ska ingen känna sig tvingad!

Jag kommer också ta fighten med den pappan som inte ens har så mycket civilkurage att han kan svara på det brev jag skickade till honom för snart tre veckor sen...ytterligare ett bevis på vilken liten skit han är!!! Och jag skrev det på väldigt förstålig svenska...hahaha. OBS...Där vill jag gärna ha någon vid min sida!!! Inte bara snack alltså...ja det var en känga till dig som erbjudit dig...

Sen till dig som redan finns vid vår sida...vill jag säga TACK ur djupet av mitt hjärta...Ni är underbara och jag älskar er så mycket och hoppas att ni orkar finnas med oss på denna resa som verkligen inte bara är av ondo! Jag har lärt mig så mycket och det är ändå bara början!

Jag kommer nog att fortsätta skriva lite senare...så om du orkar så ses vi snart igen!!!

Tusen kramar till alla gudomliga som jag hädanefetr kommer att lägga energi på...till er andra OVER AND OUT!!!

P.s. skriv en kommentar, please! d.s.
Nu känner jag mig rätt tömd för tillfället...och ska fortsätta kasta och rensa saker

Sveriges lagkapten...

 
Vad kan jag säga mer än att ...JAG ÄR SÅ STOLT!!!

Jag ser fram emot den här matchen...ska bli ruggigt spännande...

Den här helgen har gått  i städandets tecken...Jag har röjt i Wincent´s rum...kastat, rensat och plockat iorning...slängt ut lite gamla möbler och ställt in två skåp som sväljer en hel del!
Jag har även börjat städa vid min sovdel...det är så skönt!

Jag var iväg till grovsoporna med ca 150 videoband...så även där blev det ett ryck...

Wincent och jag skulle ha träffat Alexandra och Jimmy för en skogspromenad idag...men det var så ruggigt väder och jag var så inne i mitt röjande så vi sköt på det till imorgon!

Wincent och jag såg Idol igår...jag tycker inte att det är något kanongäng detta år...men ett charmtroll är ju med...förutom Anders Bagge...GISSA VEM!!! Pris *kanske* kommer...hahaha

Nu säger jag bara...HEJA SVERIGE...tjalalalala HEJA SVERIGE tjalalalalala

Min stora idol...

 Kanske inte den bästa bilden...men jag var lite Zlatan sugen!

Annars är livet lite (läs mycket) krävande just nu...ingenting går min väg just nu!

Kan man ta föräldratimeout eller jobbtimeout eller kompistimeout...nä det går naturligtvis inte...men det är det jag behöver just nu...bara få vara Lee.

Idag är jag barnvakt till en väninnas barn...två goingar...en liten tjej på 5 och en kille på 10, de ska sova här. Får se när killarna somnar ikväll!!! Jag har bakat en kladdkaka som vi ska äta om en stund.

Idag kom Wincent hem och berättade att han sparkat sönder en ruta i skolan...han gjorde inte illa sig, det var det första jag kollade sen började ju tanken om vad det kan tänkas bli för kostnad...jag ringde rektorn som var på möte...men hon ringde upp mig lite senare när jag gick omkring på Ica...Wincent hade inte gjort det med flit...men det blir ju inte billigare för det...hahahaoch så sa hon...men, Lee tänk på att han måste få en massa beröm för att han alltid är ärlig och inte skyller på någon annan...jo det är klart att han ska ha cred för det...absolut...men ibland önskar jag bara att han inte var delaktig...han är en liten Emil...saker bara blir fel runt honom utan att han egentligen vill det!

Tänk lilla gubben om du hade en snickarbod...vad många gubbar det skulle stå i den!

Några tankar från en väldigt trött mamma...

RSS 2.0